tussemannen

Idag tänkte jag prata om en sjukdom som heter sömn apne. Det är när man har långa och många andningsuppehåll i sömnen. Att man snarkar alltså med andningsuppehåll. Jag har haft detta i några år, och det har varit en ganska lång och jobbig tid. Innan jag fick hjälp på ett sömnlabb. Tiden före var jobbig på det sätt att jag blev ofta störd av min sambo som oftast knuffade på mig och väckte mig stup i kvarten. Då blir man inte ut vilad och inte han heller. Sen var det alla klagomål som jag ständigt fick höra på morgonen, det tog väldigt hårt på psyket att ständigt höra vad jobbig man är. Sedan kände jag att jag inte kunde resa och hälsa på hos min dotter som bor med sin sambo i en ett-tvåa. där det inte finns några enskilda sovrum. För hur skulle jag kunna göra det , då hade jag ju hållit dem vakna hela nätterna. Och inte vågade jag prata om det heller med henne. Så nu har vi nästan ingen kontakt för hon tror att jag inte vill komma och hälsa på, för att se hur hon bor.
 

Nu när jag fått hjälp på ett sömnlabb så är det bättre men inte helt bra. För jag har nu en andningsmask som gör att jag andas hela tiden, men när jag vrider och vänder mig på natten blir det ibland så att masken glipar lite från ansiktet och då låter det från den i stället. Det pyser och fräser från maskinen som är kopplad till masken. Så då får jag höra att jag stör i alla fall. Så det är inte lätt att leva med den här sjukdomen.